Dataspelsakademin kommer från onsdag 31:a oktober till fredag 2:a november att på Världskulturmuseet ställa ut dataspel på temat rörelse. Spelen handlar delvis om att använda rörelser och sin kropp som kontrollmetod, men också att just rörelser som koncept är huvudfokus i spelet.
Onsdag 31 oktober kl 17-20 kommer vi dessutom bjuda på tre föreläsningar från spelskapare i Göteborg. Hur har dataspelens roll utvecklats i vår kultur genom åren? Hur fungerar spelskapande som konstnärlig process? Vad berättar de moderna dataspelen om vår samtid ur ett filosofiskt perspektiv? Dessa och många fler frågor kommer att behandlas i tre föreläsningar som dissikerar dataspel och kulturen omkring.
Föreläsningar
17:00 Femtio nyanser av spel
Av och med Johan Fröhlander
Spel och spelande blir allt vanligare, och finns överallt bland oss. För inte så många år sedan var det ett specialintresse för de nördigaste, idag sätter spel sin prägel på områden man kanske inte förväntar sig. Johan Fröhlander från The Working Parts kommer ge en inblick i hur spelen tar allt mer plats i samhället i en kompott av bland annat tyska censurlagar, reklam från 80-talet och en titt i bokhyllan.
18:00 Spelutvecklaren som konstnär
Av och med Hugo Bille
Spelutveckling har utvecklats till ett uttrycksmedel för en ny generation konstnärer. Speldesignern och dramatikern Hugo Bille undersöker hur det går till när spel sprider budskap om vår tids stora frågor på sina egna sätt, från The Sims till The Void, och även med utgångspunkt i egna projekt.
19:00 Allas krig mot allt och alla: spelaren som nomad
Av och med Mikael Vesavuori
I digitala spel framställs ofta spelaren som en ensam utövare: en hjälte eller som ”huvudrollsinnehavaren” bland ett brett register av datorkontrollerade biroller, och också ibland som en allsmäktig Gud. Föreläsningen kommer presentera olika vinklar på spelarens både förmåga och oförmåga att vara en integrerad del av en spelvärld genom att jämföra med en annan, faktisk urtyp som lever i vår periferi – nomaden. Från myten om ”den vandrande juden” till romer har nomaden varit en antites till den starka nationalstaten. Om ett spels natur kan hävdas utgöra ett system på samma vis som en samhällsbildning är det, kan man då se spelaren som den fullständigt frigjorda individen? Vilken världsbild upprätthålls av systemet respektive spelar-avataren?

